Förr en vecka sedan var jag ute och promenerade och fotade lite naturbilder. Då ringer min telefon och min syster talar om att min Pappa var mycket dålig. Jag skyndar mig hem för att kunna åka till honom så fort som möjligt.

När jag kommer fram är han vid medvetande men mycket dålig.

Jag och mina syskon satt hos honom hela tiden och ibland pratade han med oss. Han klagade inte över något utan låg där stilla och höll hos i handen.

I Tisdags eftermiddag lämnade han oss lugnt och stilla för alltid.

Vi känner en stor sorg och saknad efter honom, men samtidigt tacksamma att vi fick vara med honom till slutet.