Ja det känns fortfarande lite knotigt. Men jag är glad, jag har kunnat sova ganska bra inatt. Paniken uteblev och jag kunde ligga i min säng och sova utan andningssvårigheter.

Vilken tur att den där gubben uppfann penicillinet, det vill jag tacka honom ödmjukt för. Jag ska fortsätta och ta hand om mig, nu känns det bättre när jag inte är så trött.

Jag vill tacka er mina goa vänner som har skrivit så goa kommentarer, det har varit så uppmuntrande. Jag önskar alla en riktigt bra dag.

   Ja blommorna i vasen ser pigga och friska ut och sprider färgglädje omkring sig, det gör inte jag. Jag är trött, sjuk har svårt att andas, men nu har jag stannat upp och tagit symtomerna på allvar och sök Läkare. Jag tycker inte om mediciner, men nu har jag fått penicillin och vad det känns skönt. Jag kan nästan andas normalt, men alla konstiga tjutande lungljud är kvar.

När jag äntligen kom ner till vårdcentralen hade jag mycket svårt att andas, det första läkaren säger är "Jag ska hjälpa dig" bara det gjorde mig lugnare. Besöket var snabbt avklarat, kom in på rätt tid och efter detta provtagning för snabbsänka. Läkaren hämtar provsvar och fixar allt på en gång. Efter c:a 20 min är jag på väg hem med min underbara medicin som nästan hjälpte mig på en gång och diagnosen lunginflammation. Jag behövde inte sitta upp och sova utan jag kunde lägga ner huvudet på kudden utan att få panik. 

Nu är det bara att vila och ta det lugnt och se till så att min Sambo håller sig frisk så han kan ta hand om marktjänsten. Nu kan jag vila och läsa med gott samvete och verkligen ta hand om mig själv.

Nu väntar sängen igen.

               Igår kväll var jag ute ett ärende och såg att det var en så vacker solnedgång över sjön. Jag rusade in efter kameran och gick ned till sjön och fotade. Det var precis i sista minuten jag kom ner, det går ganska fort för solen att gömma sig bakom träden.

Med dessa bilder önskar jag er alla en solig och trevlig helg med många trevliga möten.  

 dfgh 

   Jag har varit borta några dagar och haft det så bra och känner att jag har fått ut mycket av kursen på Englagård.

Englagård ligger utanför Askersund och har prisvänliga och trevliga kurser. En underbar miljö, jättegod vegetarisk mat och bra boende. Jag har varit där tidigare och gått healingkurser och har varit lika nöjd var gång och mått så gott.

Den här gången var det Per Trollsveden som hade kurs  i bl. tidigare liv. Det har varit mycket givande på många sätt. Per är en mycket speciell person med mycket energi och humor och ett mycket varmt hjärta. Jag har skrattat och lärt mig mycket och känner mig nöjdare med mig själv och det tackar jag för.

Har även träffat så många goa vänner som jag hoppas att jag får en fortsatt kontakt med.  Nu är det  snart dags för hälsomässa i Skövde och då kommer Per Trollsveden att vara med där och jag ser framemot detta.

Nu önskar jag alla en riktigt varm och go Påsk.

  . 

Att vara arg på någom är detsamma som att vara ledsen, att känna sig sårad, ja kanske till och med kränkt. Men det tar så mycket kraft och energi  när man bär denna ilska inom sig. Man skadar sig själv när man bär på negativa tankar.

Att gå och känna smärta inom sig löser inga problem, det blir bara värre. Sedan är det Universums lag att allt man ger ut får man igen. Då finns det så mycket annat man vill ha tillbaka som gör mig lyckligare.

Men när någon har sagt ord som sårat mig så skickar jag kärlek till personen istället för att ta in den jobbiga ilskan i min kropp. Det kanske känns konstigt att ge kärlek till den som har gjort mig illa. Men då sätter det inte spår i min kropp som blir cellminnen och svåra att bli av med.

Att förlåta kanske inte är så lätt om det är svåra minnen man har, men kanske att aceptera kan gå lättare. Jag möter mycket jobbiga minnen när jag healar och jag ser att de som jag hjälper att plocka bort både ilska och den som har gjort dom illa, så blir det en mycket stor lättnad  i deras inre och det syns i deras ansikte när det är borta. 

Det här är inte så lätt, men vi måste även aceptera att vi alla inte är lika, och lära oss att bli mer förstående och förlåtande. Men att ge kärlek och omtanke får vi en kärleksfullare värld.

Jag säger inte att jag är fullkomlig själv men jag gör så gott jag kan.

 Här är åter en bild som jag tog på skogspromenaden den dagen då min syster ringde och talade om att våran pappa var mycket dålig. Nu har vi haft begravning och den var mycket fin på alla sätt.

Vi hade en underbar präst som berättade det vi sagt till honom på ett så fint sätt. När vi var i kyrkan och träffade prästen så kom det upp många glada minnen i livet av våran Pappa. Prästen skrev inte ner någonting av det vi sa utan satt och var helt närvarande och lyssnade på oss syskon. Jag funderade mycket på om han skulle komma ihåg allt vi sagt. Han skulle skriva ner vad vi sagt senare fick vi veta.

På begravningsgudstjänsten talade han på ett så fint sätt så vi blev mycket rörda. Han nämde platser vid namn och det mesta som vi berättat kom med.

Prästen var med vid träffen efteråt och jag kunde inte låta bli att fråga hur han kunde komma ihåg allt  utan att skriva ettt enda ord. Men så gjorde han alltid och det funkade. Det är svårt att fatta för en som knappt kommer ihåg något från den ena minuten till den andra.

Vi tackade honom med hela vårt hjärta för att han hjälpt till med att ge ett sådant fint minne av våran Pappa och att vi kan minnas begravningen på ett fint sätt. Nu går vardagen vidare och man får hämta sig efter allt det här som hänt. Sorg måste få ta sin tid och man blir lite dämpad.

Jag är så lyckligt lottad för att jag har något fantastiskt att se fram emot. JAG SKA BLI MORMOR i slutet av agusti.

Jag tackar än en gång alla goa bloggvänner som har gett mig så mycket fina goa kramar under den här tiden.

   Det är så skönt på morgonen när jag tittar ut genom fönstret och ser att det är ljust. Ljuset genom fönstret gör att allt känns lättare och jag känner mig gladare.

Det har varit en jobbig tid nu ett tag med sorgen efter min Pappa. Att sörja kan man göra på många sätt, mitt har varit att städa. Jag har skurat altaner och putsat fönster och använt kroppen ordentligt, jag har bara drivit på, har inte kunnat sluta.

Jag har tänkt flera gånger att jag skulle blogga, men det har bara motat och jag har spelat kungen på datorn istället för att få  alla tankar som dyker upp att skingra sig.

Ett stort tack vill jag ge till er mina kära bloggvänner för alla goa kramar ni har gett mig, det värmer så mycket. jag vill så gärna titta in hos er men orken har inte räckt till, men ni finns i mina tankar.

Nu känner jag att kroppen är trött efter allt skurande och jag börjar att koppla av och ska försöka ta detr lite lugnare. Det är begravning om några dagar och det är lite att pyssla med, men det mesta är under kontroll.

Tack än en gång alla kära bloggvänner för er omtanke, den har stärkt mig.

  Förr en vecka sedan var jag ute och promenerade och fotade lite naturbilder. Då ringer min telefon och min syster talar om att min Pappa var mycket dålig. Jag skyndar mig hem för att kunna åka till honom så fort som möjligt.

När jag kommer fram är han vid medvetande men mycket dålig.

Jag och mina syskon satt hos honom hela tiden och ibland pratade han med oss. Han klagade inte över något utan låg där stilla och höll hos i handen.

I Tisdags eftermiddag lämnade han oss lugnt och stilla för alltid.

Vi känner en stor sorg och saknad efter honom, men samtidigt tacksamma att vi fick vara med honom till slutet.