I söndags var jag och två goda vänner på gudstjänst i Höghults missionshus. Det kom mycket folk som hade anknytning till bygden, och det blev en trevlig eftermiddag.

Det var en mycket givande predikan som handlade mycket om bl. självkänsa.

Jag fastnade för en text som är skriven av Ingemar Olsson den börjar så här:

DU VET ATT DU ÄR VÄRDEFULL. ATT DU ÄR VIKTIG HÄR OCH NU. ATT DU ÄR ÄLSKAD FÖR DIN EGEN SKULL.

De orden vill jag ge till alla som tittar in här.

Pluskören från Kasrlsborg spelade och sjöng, och det gjorde dom mycket bra.

De sjöng bl. en sång som handlade om att du ska "SPELA PÅ DINA EGNA STRÄNGAR".

Vi fick en bra förklaring genom körledaren på de orden.

"Att vi ska vara som vi är och inte tro att andra är bättre, Inte försöka efterlikna andra".

"Jag är stolt för den jag är" och det vill jag också dela med mig.

Varje dag lär vi oss något nytt i livets skola och det här gick rakt in i mitt hjärta.

Goa kramar till er!

När vi åkte hem efter att ha varit på semester i Malmö bestämde vi oss för att åka småvägar hem. När vi kommit en liten bit fick jag syn på den här Indianen  vid sidan av vägen. Som tur var, var det jag som körde som vet var bromspedalen sitter.

Vi gick ur bilen för att titta på de andra konstverken som fanns där. Det kom en man ut ur byggnaden som vi började att prata med. Han berättade så mycket för oss. Vi fick en oförglömmlig timme med honom.

Han var konstnär och uppfinnare och det här var hans hem där han bodde med alla sina modeller.

De här uppfinningarna stog utanför. Allt som fanns där hade sin egen lilla historia.

Jag tyckte verkligen om den här mannen som ägnade sitt liv åt alt detta. Han levde mina sina uppfinningar varje dag och hade så mycket spännande att berätta. Efter en stund bjöd han in hos och vi fick komma in i ett jätterum där det fanns allt tågbanor, bilar, flygplan, Indianer och mycket annat. Allt fungerade allt var perfekt jag har aldrig sett något liknande.

Han hade till och med byggt en egen loge där gick han på teater. Det fanns en tv och flera videofimer med operamusik. Vilken underbar fantasi att unna sig detta.

Det här blev jag mycket imponerad av. Tyvär har jag så dåligt minne så jag kommer inte ihåg allt han berättade men jag tror att det här är Indianernas livscirkel. Där de ber och tackar de olika väderstrecken varje dag. Konstnären hade sådana otroliga kunskaper om så mycket. Han hade rest mycket i sin ungdom. Jag är så tacksam att vi fick träffa honom och fick lyssna på honom och att han var så snäll och visade oss allt detta.

Jag hoppas innerligt att jag får vägarna förbi igen och få höra mera om historien bakom hans livsverk.

  De här Indianerna hade en så sorglig historia bakom sig. Jag förstår inte allt men jag vet att allting som fanns här var i detalj gjort och allt hade en förklaring.

Den här konstnären kommer vi nog att få höra talas om mycket och då kommer jag att vara mycket stolt av att jag har fått träffa honom.

  På söndag 14/8 kl 14.00 är det sommarmöte med jubileum i Höghults Lilla missionshus. Pluskören från Karlsborg uppträder.

En gång om året så öppnar de det här lilla missionshuset som ligger långt ut i skogen. Då är det gudstjäst här och sång och musik.

Jag har varit där flera gånger och som barn var jag där med mina föräldrar. Den här platsen väcker nog många fina minnen till dom som har växt upp i Höghult.

Jag ser framemot söndagen då jag packar fikakorg och styr mot höghult.

  Efter att jag bloggat om Höghults missionshus i maj, ringde en dam från Höghult till mig. Hon berättade att denna tavla var i så dåligt skick efter alla år, men de hade lämnat in den och fått den inramad.

Jag är så tacksam för detta... att komma hit och sitta på trappan en stund och läsa denna texten betyder mycket för mig.

  Förr ett tag sedan kom två herrar som jag känt i många år på besök. De talade om för mig att något som varit tillåtet i många år för oss, fick vara slut. (Jag vill inte gå in närmare på vad det gällde, mig spelar det ingen roll men jag känner inte för att bråka om detta, det är inte det som är poängen.)

 Det hade kommit nya människor inflyttade som inte acepterade detta längre.

Herrarna berättade att det var rika människor de ägde fastigheter och hade egna företag.

 Att jag känt dem i 20 år räknades inte det var inte så viktigt. min undran är hur kan man vara så imponerad av matriell rikedom.

För mig är det ett gott och ärligt hjärta som gäller. Att ha goda vänner som tycker om mig för den jag är. Ibland känns det skönt att vara fattig då vet jag att mina vänner är äkta.

De människor som ställer upp för varandra och bjuder på deras egen godhet och kärlek de har den största rikedommen man kan ha.

Jag menar inte att det är fel att vara rik man kan ju ha båda egenskaperna. Men att bli älskad för den jag är, är en stor gåva.

 Nu dräller det av bär överallt häromkring. Det finns så mycket gott att göra med bär. Här har jag gjort en vinbärskaka. Jag har dubblat receptet fyra gånger för att det skulle passa till min långpanna. 

                                     Vinbärskaka

1,5 dl vetemjöl,    1 dl potatismjöl,   1,5 tsk bakpulver,   1,75 dl socker

                 Blanda i en bunke.

Blanda i 3 ägg och kör snabbt ihop till en deg.

Häll degen i en smord form och strö 3 dl vinbär ovanpå.

Grädda 175 graders värme c:a 35 min.

  Vi har varit på semester i Malmö. Vi bodde nära den här bygggnaden Turning Torso. Det gick ganska bra för oss att hitta till hotellet, vi är ju inte vana att köra i storstäder, men det gick över förväntan bra, helt plötstligt var vi i Västra hamnen och hittade vårat hotell.

Jag gick in  på hotellet för att checka in och de förklarade en massa konstiga saker för mig, jag försökte hänga med så gott jag kunde. Vi fick parkering i garaget och jag fick tre biljetter och en nyckelbricka till rummet. Jag försökte förklara så gott jag kunde för min Sambo vad dom hade sagt.

Vi åkte bort till garageingången och min Sambo stoppade ner kortet i apparaten.

Det hände ingenting han fortsatte men det funkade inte. Vi åkte ner till garaget men inget hände porten förblev stängd.

Sambon tryckte på en knapp och fick kontakt men hon fattade inte vad han menade, hon hade väl aldrig varit ute för detta förut. Jag gick fram och försökte förklara jag med, och sa att vi hade åkt så långt och var så trötta.

Då öppnade hon porten och vi var inne i garaget. Sen skulle vi ut ur garaget vi hittade en dörr som var låst. Vi tryckte åter på en knapp och fick kontakt och dörren öppnade sig.

Vi var inne i hissen och den stod bara still då tog jag kortet och stoppade i och hissen rörde sig uppåt. Vi tog oss in i rummet då funkade inte ljuset. Då tog min Sambo och stoppade i kortet på ett ställe vid dörren, då funkade ljuset.

Vi var trötta kände oss som två riktiga lantisar som aldrig varit ute i världen.

Jag ringde min dotter och beklagade mig hon sa att "så här är det Mamma".

Innan jag åkte iväg hade jag bett Andevärlden om en bra resa och att rummet skulle ligga nära hissen, allt blev så. Men jag missade att be om hjälp med alla korten. Numera svarar min dotter i telefonen när jag ringer "Mamma du har inte stoppat i kortet". ha.. ha...

Det är inte slut med det här när vi dagen efter skulle ut ur garaget kom vi inte ut, men turen var med oss det fanns hjälp i garaget, tjejen i receptionen var där.

Hon fick hjälpa oss ut, hon tröstade oss med att det var ett helt nytt hotell och att det inte var bara vi som hade problem.

Nu har vi lärt oss allt om deras kort vi klarade oss att ta oss ut ur garaget upp till rummet utan hjälp.

Vi känner oss så duktiga nu, de sista dagarna klarde vi allt galant och har fått ett stort självförtoende. Nu är vi nog mogna att besöka fler platser.

Hur svårt kan det va?

Jag känner mig så ledsen och förtvivlad för allt det fruktansvärda som har drabbat Norge.

Vi var i Malmö när det hände, jag förstod inte från början hur många som fick släppa livet till. Jag känner en sådan stor sorg inom mig över att något så hemskt kan hända.

Jag skickar kärlek hela tiden till detta drabbade land och hoppas att alla gör likadant.

Jag hittar inte mera ord att skriva.

Kramar till alla!

Häromdagen tog jag och mina syskon med våran gamla Pappa till Vassbacken. Det är det bästa han vet, att få sitta vid kanalen en stund med lite gott fika. Precis när vi kom fram, kom det en stor båt, så jag rusade fram för att hinna få bild på båten. Därav det långa avståndet. Vi hade en trevlig stund med våran pappa som verkligen uppskattade att vi var med.

Efter Vassbacken åkte vi ned till Tåtorp som ligger alldeles vid sjön viken. Vi tittade på när dom slussade båtarna med vanlig handkraft, det såg tungt ut. En Catamaran tog upp hela kanalen, det var inte mycket plats kvar. En loppis hittade vi på vägen ner till Tåtorp. Där fanns det många fina saker men den här gången kom jag tomhänt hem.

Vi fick en härlig eftermiddag tillsammans och det glädjer mig myckat. Vi har så mycket fina platser på nära håll som är sevärda men många gånger tror man att gräset är grönare på andra sidan.