Jag skrev ett inlägg i förra veckan om en film jag sett, som handlade om förlåtelse. Filmen handlade även om att Gud prövade honom för att få lärdom i livet. 

Jag blev hårt prövad i går eftermiddag när jag och mtt 9-åriga barnbarn var ute på en cykeltur i naturen. Vi cyklade på en liten väg då det hoppade fram två skällande hundar framför våra cyklar och började hoppa på oss. Jag visste att de hörde hemma i ett hus längre uppåt, så jag antog att de sprang tillbaka dit. Men det gjorde de inte utan de fortsatte att springa framför våra cyklar.

Tidigare på dagen hade mitt barnbarn hört talas om ett barn som blivit hundbiten så hon blev helt enkelt mycket rädd. Jag sa till henne att fortsätta cykelfärden, då jag trodde att de skulle springa hem till sitt hus. Efter c:a 100 meter var vi framme vid huset och hundarna hängde på oss, mest på mitt barnbarn.

Jag såg hundägarna i trädgården och ropade åt dem att de skulle ropa in hundarna för mitt barnbarn var så rädd. Men det gjorde de inte, istället kom det fram en man  och talade om för mig att vi var på hans mark och att hundarna hade rätt att vara på vägen. Jag sa att jag inte hade en aning om att han ägde vägen och blev beskyld för att vara otrevlig. Jag bad dem än en gång att ropa in hundarna som fortfarande var vid mitt barnbarn.

Jag har så svårt att förstå hur man kan tycka att man gör rätt när man skrämmer ett litet barn. Han fortsatte att prata och fick även ur sig ett hot, men jag sa att jag diskuterar inte när jag har barn med mig. Vi cyklade iväg  och pratade om händelsen, vi hittade lite svamp, då lättade det upp stämningen och jag lovade att vi skulle ta en annan väg hem.

Jag är så glad att jag inte gav mig in en diskussion utan jag lovade att jag aldrig skulle åka där mer. Men för oss var det en mycket otrevlig händelse. Men jag försöker tänka kärlek till dem som i våra ögon sett inte var snälla. Det är inte lätt att vara en god människa och förlåta och gå vidare även i en sådan liten händelse. Som tur var, blev ingen skadad, det är lätt att cykla omkull när hundar springer framför cykeln.

Helst skulle jag vilja be dom dra så långt.... men vad hjälper det mig, inte ett dugg. Det bästa för mig är att skicka dem kärleksfulla tankar, så att jag inte tar in hat och ilska i min kropp, då risken är stor att jag mår dåligt istället.

Att förlåta dem som sårar är banne mig inte lätt, men en stor fördel för oss alla om vi kan tänka och handla med hjärtat. Jag kunde lägga mig på kvällen med gott samvete, kanske lite ångest för att jag tog den vägen med mitt barnbarn, men jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att två vuxna människor reagerar på detta viset.

När det är något man ska lära sig så råkar man ut för jobbiga händelser. Det är bara att se det positivt och gå vidare, ta lärdom av det som händer. Det är inte så lätt alla gånger, men livet är inte lätt, vi har mycket att lära.

Goa kramar!