Här är åter en bild som jag tog på skogspromenaden den dagen då min syster ringde och talade om att våran pappa var mycket dålig. Nu har vi haft begravning och den var mycket fin på alla sätt.

Vi hade en underbar präst som berättade det vi sagt till honom på ett så fint sätt. När vi var i kyrkan och träffade prästen så kom det upp många glada minnen i livet av våran Pappa. Prästen skrev inte ner någonting av det vi sa utan satt och var helt närvarande och lyssnade på oss syskon. Jag funderade mycket på om han skulle komma ihåg allt vi sagt. Han skulle skriva ner vad vi sagt senare fick vi veta.

På begravningsgudstjänsten talade han på ett så fint sätt så vi blev mycket rörda. Han nämde platser vid namn och det mesta som vi berättat kom med.

Prästen var med vid träffen efteråt och jag kunde inte låta bli att fråga hur han kunde komma ihåg allt  utan att skriva ettt enda ord. Men så gjorde han alltid och det funkade. Det är svårt att fatta för en som knappt kommer ihåg något från den ena minuten till den andra.

Vi tackade honom med hela vårt hjärta för att han hjälpt till med att ge ett sådant fint minne av våran Pappa och att vi kan minnas begravningen på ett fint sätt. Nu går vardagen vidare och man får hämta sig efter allt det här som hänt. Sorg måste få ta sin tid och man blir lite dämpad.

Jag är så lyckligt lottad för att jag har något fantastiskt att se fram emot. JAG SKA BLI MORMOR i slutet av agusti.

Jag tackar än en gång alla goa bloggvänner som har gett mig så mycket fina goa kramar under den här tiden.