Jag har slutat göra bort mig .....Nej det är inte riktigt sant jag har lärt mig att klara av att göra bort mig.
När man var ung ville det inte till mycket för att känna sig bortgjord.
När jag var 16 år jobbade jag i kallskänken på en ganska stor resturang. Det var vid juletid och vi höll på med Julbord. Det här hände på en danskväll och en i musiken kom fram till våran lucka och frågade om vi hade grisfot. Jag trodde att han skämtade och tyckte att jag var snabb i repliken när jag svarade: Har du Julgransfot?
Han skämtade inte, han tittade på mig som jag var helknäpp och jag hade helst velat sjunka genom golvet. Det var pinsamt.
Jag brukar prata spontant med människor som jag möter ute i vardagen. Det är två möten som har berört mig mycket.
I somras var jag på rea, stod vid klädställ och kollade om det var något som fall mig i smaken. Jag hittade en blus, men var tveksam om färgen. Det stod en kvinna mittemot mig.....Tanken var snabb, (*jag frågar henne om råd*) och gjorde så.
Hon visade upp en käpp för synskadade och jag tänkte snabbt, jag ska inte fly.
Så jag bad om ursäkt och började prata om reakläderna istället. Det hela slutade med att jag var smakråd till henne istället. Hon sa att hon hade fått order av barnen att köpa nya kläder. Vi hade en trevlig stund vi två, hennes man kom och skulle hjälpa henne men hon tydde sig till mig.
Det här hände i förra veckan, jag var och handlade i en mataffär och stod i kön och började plocka upp mina varor.
Det står en kvinna bakom mig och jag hittar ingen "pinne" att skilja varorna med. Jag säger till henne att hon kan plocka upp varorna ändå. Hon skojar med mig att jag kan få betala hennes med. Om det är något jag saknar kan jag göra det säger jag. Hon får upp en stor god mjölkchokladkaka och jag utbrister, den kan jag ta.
Kvinnan säger att hon är så svag för choklad att hon kommer att äta upp den med en gång och att hon ofta köper choklad.
Jag säger vänligt det syns inte på dig. Det finns en orsak till detta svarar hon. Hon lutar sig framemot mig och viskar "jag har flera cancertumörer i min kropp". Jag betalar mina varor sedan träffas vi igen när jag plockar maten i min kasse. Hon ler mot mig och jag säger vilket härligt gott humör du har trots allt. Ja, det är det som hjälper mig svarar hon. Jag säger till henne att jag skickar healing till dig och så gjorde jag med. Hon svarar "Tack" med ett nytt leende, sen går vi åt var sitt håll.
De här händelserna har etsat sig fast i mitt huvud och jag känner att jag har lärt mig mycket av detta. Jag behöver inte känna att jag har gjort bort mig, utan tvärtom har jag varit med om två mycket rika möten.
Jag skulle bli glad om jag skulle möta dessa kvinnor igen, jag kände deras enorma styrka.
Karin
20 september 2011 19:40
Inte gjorde du bort dig! Du SÅG en medmänniska och jag tror att de var mycket glada efteråt.
Kram Karin
http://pixelmojan.se
Kristina
20 september 2011 21:13
Det kändes inte som jag gjorde bort mig.
Jag hoppas att det kändes positivt för de båda kvinnorna.
Tack för att du tittade in och en go kram till dig!
Anita Fridén
20 september 2011 19:49
Du är precis som jag ... säger vad som flyger upp i hjärnan och sen kan det bli fel. Men vet du, det är också HUR man säger det. Till den cancersjuka kunde ju du inte veta orsaken och hon tog heller inte illa vid sig men jag förstår precis hur du kände.
Till den blinda var det heller inte så konstigt. Vem tittar om de har vit käpp innan munnen sagt sitt *skrattar lit* för det påminner om mig faktiskt.
Huvudsaken att man som sagt sagt det i all välmening och med en god ton.
Det var intressant att du tog upp detta för jag tror att vi är många spontana personer som känner igen oss och jag ler brett och kanske till och med kommer på lite att blogga om en annan dag. Nu har jag lagt ut en historia från förr.
Stor kram till dig goa du ... från mej !!!
http://minplats.bloggplatsen.se
Kristina
20 september 2011 20:50
Så skönt att höra att du är lika dan. jag skrev en anan gång att skulle vi träffas så blev det inga problem vad vi skulle prata om.
Du har så rätt att huvudsaken är att man är trevlig och bryr sig.
Det ska bli kul att läsa vad du tänkte ut när du läste min blogg.
Tack snälla för ditt besök det är som alltid uppmuntrande.
Ha det gott min vän och go kram till dig!
Spanaren
21 september 2011 07:15
Precis ... det är sådana här saker som ger näring till mig, till dig och till alla andra.
Spontana möten biter sig fast och allra helst när uppskattningen lottas ut på en gång ;.)
En som är sjuk vill nog mötas på rätt sätt och inte alltid prata om sin sjukdoms besvär eller sitt handikapp.
Jag ger dig veckans mentala ros för det sätt du bemötte dessa två kvinnor med *tumme upp* Du var enbart glad och naturlig plus med hjärtat på det rätta stället/ kram
http://spanaren55.bloggplatsen.se
Kristina
21 september 2011 08:53
Tack snälla för det fina du skriver om mig. Jag tar det rakt in i mitt hjärta.
Än en gång stärker det mig "att jag får vara den jag är".
Det är viktigt för mig att prata med alla och att stanna kvar och lyssna och inte stå och "oja sig" utan ta det naturligt.
En jättestor kram för allt det fina du skriver.
Du är så frikostig med beröm och jag är tacksam att få vara din vän.
Goa kramar och en bra dag önskar jag dig!
Kristina
21 september 2011 08:47
Välkommen till "de spontanas klubb".
Kramar!
Corina
21 september 2011 08:24
Läste din historia redan igår men hittade inga ord att kommentera då :) Historien är bara så underbar ! Den måste bara få landa i mitt medvetande.....att se medmänniskan är ju så fantastiskt och hur vet man att personen är synskadad eller sjuk i canser när man inte känner personen? Skulle tro att dessa varit med om liknande händelser tidigare och man bär ju ingen skylt som talar om att man är sjuk eller handikappad eller hur ? Du är bara så fantastisk, en stor kram till dig !
http://corina.bloggplatsen.se
Kristina
21 september 2011 08:44
Tack snälla, snälla...
Du gör mig så glad när jag läser din kommentar.
Det jag får till mig av det du skriver är "att man ska vara den man är". Har ofta fått höra att jag pratar för mycket, men för mig ger det så många fina möten och kontakter.
Tack snälla för kramen, jag skickar en stor kram till dig med för att du stärker mig och gör mig glad.
Ha det så gott min goa vän!
Maria
21 september 2011 10:22
Underbart Kristina! Du är så livsklok och jag blir så inspirerad. Många gånger hindrar jag min spontanitet av rädsla för att göra fel och göra bort mig. Du får mig att förstå att jag genom min rädsla kanske går miste om fina möten och erfarenheter. Mindre rädsla och mer spontanitet och kärlek ska det bli nu. Kram
http://www.hela-dej.se
Kristina
21 september 2011 13:39
Tack!
Många gånger är det lättare att vara spontan bland dom man inte känner.
När man får ett litet leende tillbaka så känns det så härligt i både kropp och själ. Jag har också haft den rädslan men efter mina möten med de båda kvinnorna tror jag att den släppt.
Tack goa Maria för din kommentar den värmer så mycket.
En varm kram till dig!
Primrose
21 september 2011 11:53
Fortsätt att vara precis som du är ,-)
Du vände ju samtalet till något värdefullt!
det finns för många människor som aldrig bryr sig! Det finns många VÄNNER därute utan att vi vet om det. Och göra bort sig, det fick man ju alltid höra, jag vågade till slut inte ens leva förut!
Så vem har skrotat det uttrycket helt o hållet! ,-))) JO JAG!!!! Precis som DU ,-)
Ha det FINT! KRAM från mig Primrose ,-)
http://penandparchment-penandparchment.blogspot.se
Kristina
21 september 2011 13:33
Toppen vi skrotar utrycket "att göra bort sig".
Det är precis som du skriver så många trevliga människor som bara väntar på att få träffa dig och mig.
Tack snälla för att du tittar in, jag ska göra ett besök hos dig med.
Goa kramar ock tack för det fina du skriver.
skogsnuvan
21 september 2011 16:32
Nog är det väldigt lätt att göra bort sig men som du säger kan man ta det mycket bättre nu för tiden än när man var ung.
Jag har precis bakat din äppelkaka och ska bjuda mina meditationstjejer på den ikväll. Då får vi se vilket betyg den får. Tack för receptet
http://skogsnuvan.bloggagratis.se
Kristina
21 september 2011 20:54
Ja när man var ung var allt så "skämmit" det är tur att det går över.
Jag önskar att jag kunde vara med på meditationen hos dig.
Jag får starta upp här med.
Jag hoppas att äppelkakan faller i smaken.'Goa kramar till dig!
Kaela
21 september 2011 16:33
Vilka härliga möten livet bjuder oss på ibland Kicki!
En ny insikt som ger nya utsikter.
Tänk så stort det är.
Tack för att du berättade om dina möten!
http://kaela.bloggplatsen.se
Kristina
21 september 2011 20:51
Visst är det så.
Det är många möten man gör i livet, men i fortsättningen kommer jag nog att sätta mera värde på dom. Kanske tänka till vad det betyder för mig.
Tack goa Kaela för din fina kommentar.
Ha det gott och go kram till dig!
skrivmoster
21 september 2011 17:33
Jag berörs av det du berättar och tänker, att du var ärlig och rak, när du inte bara vände och gick. Du insåg nog att du hade inte gjort bort dig - hur skulle du kunna veta? Att stå kvar även när det blir "kyligt" är en styrka. Ditt handlande togs emot med tacksamhet. Det läser jag mellan raderna.
Jag tror att även DU lämnade ett avtryck hos de du mötte. De lämnade sitt hos dig ...
Det är möten som du berättar om, som är livets vackra sida. Att få betyda något för någon i en speciell situation. Jag kommer inte att glömma det du berättat om!
Varm kram till en varm själ
http://bloggplatsen.se
Kristina
21 september 2011 20:48
Tack snälla så fint du skriver till mig!
Förr ville jag bara fly när jag hamnade i en situation.
Jag lärde mig så mycket av de här kvinnorna.Jjag hoppas att jag träffar dom igen.
Jag hoppas själv på mera trevliga möten.
Ha det jättegott min vän och många goa varma kramar till dig!
Kristina
21 september 2011 20:27
Jag tror precis som du!
En synskadad har nog en bra förmåga att känna in andra människor, de flydde ju inte från mig utan stannade och pratade.
Vad kul att få nya besökare, jag ska titta in hos dig med.
Has det gott och kram på dig!
Lambergsfrua
23 september 2011 14:56
Vilka fantastiska möten du berättar om! Jag är säker på att du förgyllde dagen för båda kvinnorna fast på lite olika sätt. Och själv fick du oförglömliga minnen.
Varma kramar till dig och trevlig helg!
http://lambergsfrua.bloggplatsen.se
Kristina
23 september 2011 18:54
Tack!
Vad roligt att du tittar in.
Jag kommer nog att bli mer uppmärksam i fortsättningen. men det blir så när man pratar hit och dit med alla människor.
Varma kramar till dig med och en trevlig helg!
Kristina
24 september 2011 19:48
Tack snälla!
Jag tror att du känner när jag behöver en kram.
Må så gott du med och en stor kram till dig med!
annemon
24 september 2011 19:54
Hej nu har jag varit inne och läst i dina matrecept och växter och kommer att fortsätta kolla in mer så småningom,tips och ideer kan man inte få för mycket av.Ha de gott.
http://annemon.bloggagratis.se
Kristina
25 september 2011 12:13
Du är så välkommen till mig!
Jag försökte länka dig igår men det var precis omöjligt när jag väl fått in sidan så försvann den.
Jag ska göra ett nytt försök!
Ha det gott och en go kram till dig!
Kristina
25 september 2011 19:14
Jag håller med dig!
Man vågar stå kvar och rätta till det så att det inte blir någon missuppfattning.
Ha en trevlig Söndagkväll och ha det gott!
Kram!
Jag har slutat göra bort mig .....Nej det är inte riktigt sant jag har lärt mig att klara av att göra bort mig.
Kanske lite konstigt att visa en julbock till nyår, men bättre sent än aldrig. Jag fyllde 60 år på Elisabeth-dagen. Min syster och hennes sambo bjöd ner mig och min sambo till Lindome i början av december för att fira mig. Dom bjöd oss hela hel...
Att gå in i sig själv och meditera är viktigt för kropp och själ, men det är inte alltid så lätt. Jag går i en meditationsgrupp, då är det lite enklare. Men jag känner att gärna mediterar i min ensamhet. Jag har flera cd med guidade meditationer...
