Jag vill tacka för all respons jag fått och alla underbara vänner.

Jag har sen 25 år tillbaka varit intresserad av det andliga och det har gett mig mycket tillbaka.

För 14 år sedan fick jag problem med värk och blev sjukskriven i omgångar.

Efter det var det några riktigt jobbiga år med utbrändhet och en allvarig sjukdom.

Jag hade en mycket dålig självkänsla som jag försökte jobba upp med afrimationer.

Jag hade problem med att jag tog åt mig vad andra sa och blev ledsen.

Läste någonstans att du kan aldrig ändra på andra, det enda är att stärka sig själv, så man inte tar åt sig så lätt.

Det har jag tränat mycket på.

Det finns alltid människor som vill såra andra och det kan inte jag göra något åt, huvudsaken att jag inte sårar någon. Man måste tro på att det är kärleken som segrar.

Jag har läst många andliga böcker och läser fortfarande, går på föredrag och ser allt andligt som finns att se på tv.

Jag började för sex år sen med healingkurser och tog certficat för ett år sen.

Det viktigaste är att vara ödmjuk.

Allt man ger ut får man tillbaka, är man vänlig och snäll kommer det till mig. Jag har hittat mig själv och blivit starkare.

Sen jag började ge healing mår jag så mycket bättre, jag får så mycket tillbaka.

Det här är oxså lite jobbigt att lämna ut sig själv, med risk att låta gnällig.

Jag gör det enbart i syfte att kunna få någon annan som inte mår bra att få känna sig bättre.

Att vara här och nu och se kärleksfullt på sig själv är mitt mål.

Jag vaknade ganska tidigt idag och bara kände för att göra mina rörelser.

Jag har tidigare bloggat om rörelserna som bara var i min kropp en morgon.

( Den gången gjorde jag som vanligt mina rörelser som jag fått av sjukgymnasten, men det kändes inte bra.)

Nu känns allt annorlunda och min träning har blivit skön och avslappnande.

Jag satte på en cd (love) med Elvis.

Sen ligger jag bara där i sängen och rörelserna bara kommer och det känns bra.

Idag tog det ett tag innan jag kom igång, min kropp ville mjukstarta och spänna musklerna försiktigt.

Efer ett tag kom jag i gång och mitt onda knä fick den träning den ville ha och även resten av kroppen.

För mig är det viktigt att träna hela kroppen, jag kan ju inte träna som jag har gjort förut.                        

Tidigare har det varit viktigt att prestera så mycket som möjligt.

Jag förstår nu äntligen att med dom problem jag har med mina muskelfästen måste jag hitta ett lugnare sätt att träna på.

Jag är så tacksam att jag har lärt mig (nästan) att lyssna på min kropp.

Mitt knä har blivit så mycket bättre.

Jag tänker med kärlek på mina onda kroppsdelar, jag får även  hjälp av Elvis och hans kärleksfulla sånger.