Nu har jag börjat att vänja mig med att vara med på kort. Det värsta jag visste förut var att se mig själv. Jag såg bara hur tjock och ful jag var. Jag gick alltid undan när det var fotografering på gång. Det värsta var när man hade varit ute på något roligt och vännerna kom och visade upp dom fina korten. Jag tittade snabbt på bilden och låtsades som jag var oberörd.

I våras hände det något, min dotter kom hem och sa att hennes man hade något att bekänna. Jaha tänkte jag, vad kan det vara?

Jag gick fram till honom och han berättade att han hade skickat ett foto av mig till en tävling i Ica-kurien.

Sen kom det fram att dom hade ringt från tidningen och meddelat att han låg bra till i tävlingen.

Jaha vad var det på bilden? Jo, jag klädd i bikini badande i iskallt vatten på påskafton.

Det kändes fruktansvärt men ok. Jag ska fixa det här!

Nästa dag kom han igen, då hade han vunnit första pris.

Sen kom den dan när alla kunde läsa och titta på mig i Ica-curien.

Det är lugnt mamma, sa min dotter, det är inte så många som känner igen dig. Trodde hon ja!

Sen den dan kommer någon minst en gång i veckan och talar om för mig vilken bra bild det var. Hur glad och och vilken härlig upplevelsekänsla jag ger. Inte någon har sagt att jag är tjock. Dom har istället sett min glädje av att jag älskar att bada.

Det är sju månader sen det här hände. Tack vare allt positivt jag har hört om mig, så klarar jag av att se mig själv på kort utan att må dåligt.

Så käre svärson, du har hjälpt mig mycket med min självbild.

Nu ska jag tuffa till mig riktigt, nu ska ni få se bilden som vann.

Nu skäms jag inte längre över mig själv!

Vad vann jag? En hotellweekend i Grisslehamn för mig, och min sambo får följa med. Det är jag värd.

Se på er själva med kärlek.

Kram!